mittlivienpase

Mitt huvud sprängs, jag skäms så hårt, hatar mitt beteende många gånger och undrar vad det egentligen är för fel på mig. Jag är så ledsen att det finns inte ord för hur jag ska beskriva hur denna malande känsla känns. Så ledsen att det skulle bli ett sådant avslut på helgen, önskar att saker o ting blivit ogjorda. Som sagt jag vet inte vad jag ska kunna göra för att få det att bli bättre, känns som relationen mellan oss är helt borta. Men jag hoppas innerligt att det inte ska behöva sluta så här.. Vill så gärna förstå mig själv, men jag vet inte hur. Ni kanske har rätt att jag inte kommit över min skilsmässa än. Utan att nu kommer allt som skulle kommit då istället. Jag hatar verkligen att må här. Hade bara varit skönt att strunta i allt, sluta skolan, flytta hem och börja om på ny kula, Tyvärr funkar inte verkligheten så, även att jag önskar det. Men jag blir så trött på att jag jämnt och ständigt fuckar upp mitt liv. Ni borde låsa in mig där jag inte kan såra någon eller mig själv, det vore nog det bästa just nu. Vill inte och hoppas verkligen inte att någon ska tro att jag enbart skriver det här för att jag tycker synd om om mig själv, för det är det sista jag gör just nu, jag har själv satt mig i den här båten, då är det jag själv som får dra upp den på land. SLUTA UPP & VAR SÅ JÄVLA NAIV VICKAN!! Drar till Norge på torsdag, det ska bli skönt alla fall, får komma bort en sväng. Jag kan verkligen inte förstå hur jag kan vara så splittrad, eller jo det kan jag, för jag har gjort soppa av det här själv. Men min hjärn verksamhet är inte som den borde vara, jag är snart på väg att trilla tillbaka till ett liv jag verkligen inte vill ha eller förtjänar. Och här sitter man och gnäller, snackar skit och påpekar alla andra som gör samma sak som mig, hur jävla störd kan jag vara då undrar jag? Vilken fasad ska jag hålla uppe idag för att folk ska tro att allt är i sin ordning? Att folk ska gilla mig? Vara omtyckt? VEM FAN ÄR JAG? Det är den ständiga malande känslan som trycker på mitt hjärta. Knappt värt att fråga hur jag mår, för jag vet faktiskt inte, för jag känner inte mig själv längre. Äcklas av mig själv. Ska fundera ut tills imorgon hur jag ska göra med allt, det måste få ett slut.... *END of STORY*